Arbetsgivaren ska tillhandahålla den personliga skyddsutrustning som behövs utan kostnad för arbetstagaren. Utrustningen får inte ersätta tekniska eller organisatoriska åtgärder som kan ta bort eller begränsa risken bättre. När personlig skyddsutrustning behövs ska den väljas utifrån riskbedömningen, passa användaren och hållas i säkert skick.
Vad räknas som personlig skyddsutrustning?
Personlig skyddsutrustning är utrustning som bärs eller hålls av en person för att skydda mot en eller flera risker i arbetet. Exempel är skyddshjälm, hörselskydd, skyddsglasögon, andningsskydd, skyddshandskar och personligt fallskydd.
Vanliga arbetskläder och uniformer som inte är särskilt utformade för att skydda hälsa eller säkerhet räknas inte som personlig skyddsutrustning. Detsamma gäller utrustning för självförsvar och bärbar utrustning som enbart upptäcker eller varnar för risker.
Skyddsutrustning är sista steget i åtgärdstrappan
Gemensamma skyddsåtgärder ska prioriteras framför individuella. Börja därför med att undersöka om risken kan byggas bort, kapslas in, avskärmas eller minskas genom en annan arbetsmetod eller organisering. Personlig skyddsutrustning används när sådana åtgärder inte ger tillräckligt skydd.
Det är samma grundprincip som gäller vid säker användning av teknisk utrustning. För vissa anordningar finns dessutom särskilda kontrollkrav, exempelvis vid besiktning av lyftanordningar.
Så väljer arbetsgivaren rätt utrustning
Innan utrustningen väljs ska arbetsgivaren analysera de risker som återstår, identifiera vilka skyddsegenskaper som behövs och jämföra dessa krav med tillgänglig utrustning. Bedömningen ska göras på nytt när arbetsprocessen, metoden eller någon annan relevant förutsättning förändras.
- Utrustningen ska vara ändamålsenlig för risken utan att skapa en ny risk.
- Den ska passa arbetsplatsens förhållanden och de aktuella arbetsrörelserna.
- Den ska vara anpassad till arbetstagarens hälsotillstånd och passa efter justering.
- Flera skydd som används samtidigt ska fungera ihop utan att försämra varandras skyddseffekt.
Tätsittande andningsskydd kräver individuell utprovning och täthetsprovning. Även annan utrustning kan behöva provas i flera storlekar eller modeller för att ge både rätt skydd och rimlig komfort.
Kostnad, information och utbildning
Den utrustning som behövs i arbetet ska tillhandahållas kostnadsfritt. Arbetsgivaren ska i förväg informera om vilka risker utrustningen skyddar mot och ordna utbildning. När det behövs ska användningen demonstreras praktiskt, så att skyddseffekten verkligen uppnås.
Bruksanvisningar och annan skriftlig information ska vara tillgängliga och begripliga. Informationen bör beskriva varför, när och hur utrustningen används, hur den kontrolleras och rengörs, var den förvaras samt när den ska underhållas eller kasseras.
Kontrollera utrustningen under hela livslängden
Arbetsgivaren ska se till att utrustningen underhålls, kontrolleras, repareras och förvaras så att skyddseffekt och hygien behålls. Skadad utrustning eller utrustning med otillräcklig skyddseffekt får inte användas. Personlig skyddsutrustning ska normalt vara avsedd för personligt bruk; om flera personer delar den krävs åtgärder som säkerställer säkerhet, hälsa och hygien.
Kontrollera de fullständiga kraven i AFS 2023:11 hos Arbetsmiljöverket, särskilt 15 kap. 4–16 §§. Den aktuella konsolideringen innehåller ändringar till och med AFS 2024:4.
AFS202311.se är en privat kunskapssajt och är inte en del av Arbetsmiljöverket. Innehållet är vägledande och ersätter inte föreskriftstext eller individuell rådgivning.